fasen va mkt d e att tänka på nu....jag e så jävla rädd...men man får ju bara ett liv o d går ju inte i repris som jag har förstått d. gaaaaaah d äter upp mig innifrån o ut!!! Varför känns d som att vissa bara glider på en räkmacka genom livet....säkert e d ju inte så men ibland känns d bara som att d skulle vara så....ja ja jag vet inte, har en bad kväll ikv o jag funderar så huvudet e näst intill kokt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar