Tisdag kväll

Har lovat carro min vän att blogga ikv =)
Men vad ska jag då skriva om??
Kan ju berätta om min trotsiga son som går igenom nån jäkla fas i sitt liv som dom flesta barn plågar sina föräldrar med runt 6-års åldern!
Just nu är det oändligt mkt konflikter här hemma om allt och ingenting och Jenny håller på att gå sönder av allt tjat o jag ser surt på när jag hör mig tjata jämt o ständigt "Jesper, gör inte så!" "Rör inte" "NEEEEJ, hör du inte vad jag säger" "Ska d vara så svårt att begripa NEJ??!!" "nej, nej, nej , nej och åter nej" jag har blivit en nej-mamma som nästan jämt skäller o tillrättarvisar jeppen med pekpinnen numera, plågas av ständigt dåligt samvete på kvällen när han lagt sig o d är lugnt här på Hagagatan...usch hoppas bara att d snart går över, men detta är hemskt jobbigt för både jeppen o mig, men tydligen nåt alla MÅSTE gå igenom?!? Men jag känner mig så hemsk, han pendlar mellan ren ilska o förtvivlan så slår d om till den där supermysiga lilla ungen som e så där gosig, fast bara ett par ynka minuter innan nästa utbrott kommer..helt normalt tydligen. O jag som blir så otroligt förbannad o jag blir verklgen så otroligt förbannad så d svartnar för ögonen emellanåt o samtidigt så otroligt ledsen när han säger dumma saker...usch får ont i magen bara jag tänker på att han kommer att komma i tonåren om en si så där 7 år, urrrrk!!

Märks så tydligt att han börjar frigöra sig från mig o att d min "lill" pojk som börjar bli stor...Han fyller verkligen 6 hela år den 14 maj, sjukt vad tiden går fort. Han inser nog bättre än jag att ahn inte e nån liten skit längre, fast å andra sidan ser han sig nog större o äldre än vad han egentligen är o jag å andra sidan ser honom fortfarande som 3 fnuttiga år =P inte konstigt egentligen att d blir konflikter...

Nu ska jag krypa ner i sängen o nanna...

pussas*