Har nästan glömt att jag har en blogg, tycker inte att jag har ngt av intresse att skriva iaf oftast.
Men just nu känner jag att behovet att skriva av sig infunnit sig.

Det är ett sånt där laddat, otäckt ord. Ett vidrigt ord som får dom flesta ur balans, tappa fokus en stund för att låta rädslan ta över fullständigt....Nämligen CANCER, min älskade pappa har cancer, lr hade lr har jag vet inte hur man säger när man är nyopererad som han är.
Är det borta då, det där otäcka? ska man vara lättad o glad då lr ska man vara lika livrädd som innan operationen för att man ngngång hört att man inte ska ta ngt för givet, samtidigt som man ska tro att det ska gå bra. Lite motsägelsefullt kan tyckas. Det är som att välja sida i sitt egna inre. Läskigt och jäkligt jobbigt.
Nåväl om 3 veckor får vi veta slutresultatet utav pappas operation. Om han ska medicineras lr behöver strålas. Ska man då gå och låta rädslan placera sig på första parkett i 3 veckor och invänta besked lr ska man glömma bort det där otäcka och låtsas som att det bara va ett dåigt skämt och att allt är som vanligt nu?
Min pappa, min förebild, han som visat mig vad som är rätt och fel. Det måste bli bra!!